BACK TO THE ROOTS

Idag kom vi äntligen fram till det som liksom har varit halva målet med den här resan, nämnligen Anacapri nummer 13, där Simon spenderade två år tillsammans med sin familj från 1991-1993. Det var med stor förväntan vi svängde in på familjen Williamssons gamla gata! Men vi hade inte behövt gps:en sista biten, då körde Simon på känsla. Åh vad jag önskade att vi hade en tidsmaskin så man kunde åka tillbaka och se Simon leka med kompisen på hörnet och hans radiostyrda bilar, när han joggade med Cecilia men inte orkade mer än 100 meter, när han lekte på lekplatsen på skolan osv… Det var verkligen så himla kul att få se platserna som man hört så mycket om. Efter att vi hade kikat på Simons gamla kvarter drog vi vidare till ett gigantiskt shoppingmall där vi promenixade omkring och åt vår första (men absolut inte sista) yogurt från Pinkberry, vilket underbart ställe, Ben & Jerrys har fått konkurens! När klockan äntligen blivit inchecknings-dags begav vi oss mot Blue Lantern Inn, Simons födelsedagspresent (tack Andrers & Cecilia), här ska vi spendera två nätter och det är fantastiskt mysigt. Utsikt över Dana Points hamn, fantastisk personal, grymt rum, gratis afternoon tea, spa, bubbelbad på rummet och backgammon vid öppna brasan i lobbyn. Helt grymt! Efter att vi checkade in drog vi ner på stranden för att få lite sol på våra bleka kroppar, nu är vi en svag nyans närme lite solbrun…. Nu ikväll har vi varit på världens mysigaste lilla bio och sett Date Night, innan den åt vi en supergod middag.

Vi säger flera ggr per dag: ”åh vad bra vi har det!” Jag njuter så himla mycket av att vara på den här resan och speciellt tillsammans med den bästa människan i hela världen. Det här har verkligen varit de bästa veckorna i mitt liv. Samtidigt känns det inte tråkigt att vi ska åka hem om en knapp vecka. Snarare känns det härligt att få möta vardagen tillsammans igen. Bara några veckor efter att vi har kommit hem får vi hem lilla Sixten, bröllopssäsongen kickar igång, sommaren är på väg… Livet är härligt!